Vad det handlar om
Jag besökte nyligen TeachMeet2009 på Skolforum i Stockholm, som gick av stapeln för första gången i Sverige. Inte den sista dock, om jag får tolka vibbarna. Här fanns ett 60-tal taggade pedagoger för att dela med sig av idéer och framförallt, för att inspirerar varandra till att använda mer teknik och IT i skolan. Jag lämnade konferencen med inspiration upp till öronen, men också många funderingar. Den viktigaste insikt jag fick under kvällen är också den som jag önskar ha som tema på den här artikeln:
Skolan och lärare utbildar och förbereder för framtiden, men hur kommer det sig då att vi verkar vara sist in i den?
Det är inte helt lätt att svara på men jag tror att det finns ett par förklaringar:
1) Det handlar om generationer.
Vi pedagoger som är uppvuxna med datorer har självfallet också lättare för att arbeta med dem. Äldre pedagoger har generellt sett inte samma entusiasm över det och det är helt och fullt förståeligt. Vi människor är i allmänhet rädda för nya saker, tvärr verkar det gälla pedagoger i synnerhet då vi också klassas som den yrkesgrupp som gnäller mest i hela samhället. Min f.d. kollega Bettan såg aldrig nyttan i att använda frånvarorapporteringsverktyget Skola24 och helt sonika vägrade ha någonting med det att göra. Det slutade med att en annan kollega fick göra hennes jobb.
2) Det handlar om resurser.
På min tidigare skola i Österåkers kommun norr om Stockhom, arbetade vi i en arbetsmiljö som närmast kan beskrivas som någonting som är hämtat från Dackefejden. Vi hade 15 fungerande Dell-maskiner som skulle delas och användas av 460 elever. Vi lärare fick slåss om 20-talet fungerande och icke-fungerande diton. Den situationen inbjöd så klart inte till att använda datorn mer än nödvändigt. I en kommun som för övrigt måste vara den i särklass sämsta skolkommunen i Sverige (se, där fick jag sagt det också...) satsades det inte på IT i skolan. Eller på skolan i övrigt. Däremot gick det utmärkt från kommunens sida att i små rara brev indirekt få oss att sluta klaga och göra vårt jobb. Vi som pekade på läroplaner och med understrykningspenna strök under allt som hade med ITs roll att göra, blev aldrig hörsammade. Det måste krävas en skolledning som tar IT och tekniken på allvar och som också tror på den.
3) Det handlar om kön.
Vi 60 pedagoger som slöt upp på TeachMeet var en majoritet män. En mycket intressant iakttagelse som tåls att diskuteras vidare. Män är som bekant i skolvärlden annars inte en majoritet och man kan diskutera om det här betyder att det också är män som vill och brinner för att modernisera skolan? Lite krasst sett så tror jag det är så, with all due respect till alla kvinnliga lärare där ute som brinner lika mycket som jag. Men jag tror nog att det stämmer.
4) Vi vågar inte riktigt.
Att börja använda teknik och IT som lärare handlar också om att våga testa. I skolans värld måste IT ses som någonting helt nytt, medan samhället har hunnit en bra bit på väg. Vi måste nästan börja om från början och ta de där stapplande stegen, lära oss hur man sätter på datorn och hur man felsöker en skrivare som inte gör som man vill. Det är skrämmande många lärare idag som fortfarande låter elever sätta på DVD-spelaren eller som blir utskrattade av klasser när man misslyckas med overhead-maskinen.
En tjejkompis frågade mig för ett tag sedan om jag kunde hjälpa henne att ställa in kanalerna på hennes nya teve. Jag vägrade med orden: "Varför frågar du mig? Har du själv försökt? Om du inte har det, varför tror du att jag vet hur man gör? Just det! För att jag har provat så många gånger!". Hon blev först arg på mig, men sedan förstod hon vad jag menade. Det faktum att jag kan datorer, vet hur man lagar dem och bygger nya, beror inte på att jag föddes med de kunskaperna. Jag har förstört ett antal maskiner och manicker för att lära mig själv. Jag försöker laga och fixa själv först innan jag ger upp. Vi måste våga att ta steget, helt enkelt.
Vi måste ha bevis
Innan vi kan proklamera och tala gott om tekniken måste vi kunna bevisa varför det är bra, varför vi ska satsa på det och varför det är värd all möda och besvär som det kan innebära. Sedan måste vi ta allt det här och skapa en vilja av det. Lyckas vi få med våra kolleger, bra, då går vi vidare till ledningen. Lyckas vi där så är det bara stålarna som fattas och sen kan vi köra igång. Men vi måste övertyga, för pedagoger är ingen lätt grupp att få med på tåget. Tvärt om. Vi är misstänksamma mot förändringar och vi sitter hellre i lärarrummet och svär och spottar än att ta det högre upp. Om vi säger att "teknik är bra för att det är framtiden", så kommer det inte räcka.
Det finns en mängd skäl till varför skolan måste utvecklas och arbeta med med dagens teknik.
1) Vi måste vara en del av utvecklingen, inte vara den som känner sig tvingade att haka på.
Det verkar bara vara sjukvården som i samhället är lika dåliga som skolan på att utvecklas vad gäller vissa tekniska bitar. I Stockholms län kan man fortfarande inte eposta sin läkare, sköterskor eller tidbokning. De har säkert sina anledningar till det, men inget som jag inte tänkt på och håller för godtagbara. Våra elever växer upp i ett samhälle där biljetterna på bussen och tunnelbanan har bytts ut mot elektriska kort med chip och data. För tio år sedan var det hi-tech. De växer upp i ett samhälle där el kan färdas genom luften, där kompisar kan se precis var sina kompisar är och där man är nåbar precis överallt. Det är verkligheten de lever i, men inte den de tillbringar sina studier i. Tvärt om, skolan är en miljö som stått still sedan tidigt 1900-tal med sina bänkar, pennor och skrivböcker.
2) Tekniken kan göra din lärargärning lättare.
Om du inte tror det så är du ingen bra representant för att försöka modernisera din skola. Om du inte tror att det finns någonting att vinna, är du förmodligen bekväm i läget som det är nu och vill egentligen inte har fler förändringar. Men jag vill påstå att du missar någonting. Det finns teknik idag som gör din lärarvardag lättare och som sparar dig både tid och kraft. Men framför allt handlar det om att...
3) Som lärare måste vi möta eleverna på hemmaplan
Det här är och måste vara den absolut största anledning till varför skolan måste modernisera sig och sin undervisning. Detta helt enkelt för att lyckas med det tuffa uppdrag vi har. Jag jobbade en termin som lärare på Irland och upptäckte snart ett stort problem man hade där. Samhället är som bekant väldigt katolskt och på många områden ganska strängt och principfast, men det uppstod problem när ungdomarna visade sig inte riktigt vara nöjda med det. Det finns en kulturkrock mellan ett gammalt samhällstänkande och en ny generation som vill supa, knulla runt och svära. Det skapar en tafatthet som man inte riktigt kan handskas med. Tydligast är det i skolan. Det går alltså inte att stänga inne, eller tvinga på, ungdomar att leva i en tillvaro daterad 1800-tal när de själva är födda under 1990-talet.
Samma gäller här i Sverige, minus det faktum att vi lever i ett bra mycket mer sekulariserat samhälle och att vi är bättre på att låta våra barn och ungdomar leva i den tid som är, än något som är förgånget. Förutom i skolan, där vi plötsligt färdas tillbaka till samma Dackefejd. Vad gör kidsen på morgonen när de vaknar? Kollar epost, kollar Facebook och skickar några sms. Vad gör kidsen när de är i skolan? Samma sak plus att uppröra oss lärare för att de gör just det på skoltid. Vad gör kidsen när de kommer hem? Samma sak. De lever i en verklighet som är så långt från skolan att vi lärare måste bli arga och irriterade över det och skälla på dem för den sakens skull. Nå, vari ligger problemet? En sak är säker, inte hos kidsen i alla fall.
Skolan = FAIL
Fail är engelska och betyder misslyckande. Okej, vi misslyckas inte hela tiden. Majoriteten av våra ungdomar lämnar skolan med betyg som gör att de kommer in på gymnasiet eller högskolan. Det är bra. Det kan bero på att vi faktiskt börjar vakna till vad gäller tekniken och jag tror inte det har speciellt mycket att göra med huruvida vi lärare har blivit bättre eller att ungdomarna blivit smartare. Snarare beror det på att det faktiskt finns en växande skara pedagoger där ute som ser betydelsen av tekniken och som också vågar använda den. Teknik måste ses som ett hjälpmedel som förbättrar vår undervisning.
60 personer som slöt upp på TeachMeet 2009. Någonstans borde den siffran varit mycket högre. Om allt skulle vara rätt i skolans värld, skulle varenda verksam lärare komma. Låt oss jobba för det.
1 comment
Leave a comment...